Inom näringslivet behöver först av allt en totalförsvarsplanering genomföras men också infrastrukturella åtgärder, uppbyggande av materiella resurser inklusive beredskapslagring av förnödenheter, säkerställa personell redundans, anpassa regelverk för krigets krav, utbilda sin personal, genomföra övningar och andra åtgärder. Alla dessa åtgärder, som alltså behöver vidtas redan nu i fredstid, kommer att erfordra omfattande ekonomiska resurser. Frågan kvarstår: Vem ska betala – staten eller näringslivet?
Stora förhoppningar har knutits till utredningen om näringslivets roll inom totalförsvaret som redovisade sitt slutbetänkande i början av december. Många aktörer inom totalförsvaret har väntat på att utredningen ska kasta ljus över frågan och lämna tydligt beslutsunderlag till statsmakterna så att arbetet med att höja totalförsvarets förmåga kan igångsättas med kraft.
Utredningen har lyft fram några viktiga frågor på ett högst relevant sätt: totalförsvarsviktiga företag, Statens Näringslivsråd och några andra. Dessvärre har utredningen duckat för den viktiga frågan om finansiering av beredskapsförberedelser. I vaga termer talas om finansiering enligt försvarsberedningens rapporter men slutsatsen är att utredningens förslag inte bedöms ge upphov till några direkta ekonomiska konsekvenser för staten, utöver de sedan tidigare aviserade anslagsökningarna.
Den största bristen med det rådande läget är att (de eviga) diskussionerna om finansiering nu kommer att fortsätta och ta värdefull kraft från att sätta igång det viktiga konkreta arbetet med att höja förmågan i totalförsvaret.