”Kan själv” är, och har alltid varit, praxis för hur vi bygger IT-säkerhet. Hotet har dock förändrats. Rejält. När vi ”kan själva” kör vi slut på vår nyckelresurs – människor.
Proffsen behöver inte mörk kostym
– bara virtuellt mörker
Hotbilden [1] som målas upp av myndigheter i Europa, eller för den delen av amerikanska bolag är inte direkt rolig. Efter min första månad på Basalt kan jag – lite förenklat – sammanfatta hotbilden så här:
- Glöm hackers. Jojo, de finns där, men de är tyvärr inte det stora hotet. Små privata aktörer utan agenda har försumbart med kapacitet jämfört med de stora hoten. SVT:s skrämselprogram ”Hackad” missar till exempel hotbilden fullständigt.
- Kriminella organisationer låser information eller hotar att sprida den med stora konsekvenser för det drabbade bolagets varumärke eller informationsägarens trovärdighet – så stora att kostnaden för att betala blir långt lägre, vilket dessutom stärker finansieringen av de aktörer som agerar så här. Att statliga aktörer ser hur känsligt vårt samhälle är för dessa attacker gör inte direkt saken bättre eller mindre intressant för dem heller.
- Statligt organiserade cyberintrång är en välfinansierad verksamhet med välutbildad personal, som är ute efter att stjäla stats- eller industrihemligheter. Om de lyckas, sopar de igen spåren efter sig och vi har aldrig märkt att de var där. Vilka de är? Detta är ganska väl dokumenterat i den hotbild som beskrivs i officiella källor. Men det spelar väl egentligen inte så stor roll? Vi vill ju inte ha dem i våra system, och det vi behöver göra, måste vi göra oavsett varifrån attacken kommer.
De som vill komma åt dina system är kort sagt fokuserade, professionella, kunniga och välfinansierade. De har sina egna nätverk av specialister. Hur ska din säkerhetsavdelning klara av att hålla dem ute?
Skicka din Dobermann rakt in i vargflocken
Det tråkiga är att så många organisationer säger ”vi gör tillräckligt.” Eller ”vår säkerhetsavdelning är fantastiskt proffsig.” Visst, så är det säkert. Jag har ingen anledning att betvivla det. Tvärtom! Jag har stor respekt för alla de duktiga tekniker som sitter där ute och jobbar hårt för att hålla våra system skyddade. Men för mig handlar det inte om kompetensen hos individerna. För oavsett hur tränad min Dobermann är, skulle jag inte skicka in den för att slåss mot en vargflock.
Sluta plöja åkern för hand
Vi är i ett läge där vi måste inse att när motståndet är automatiserat och organiserat, kan vi inte förlita oss på manuellt hantverk. Att vara utbildad på det senaste, att hinna se till att existerande verktyg hålls aktuella, att komma till en lösning snabbare än angriparna och att dessutom lösa verksamhetens normala behov, blir rimligen för mycket. Det finns en gräns för hur länge det fungerar.
Att hålla säkerheten uppdaterad är en utmaning redan på det tekniska planet, med en rörlig hotbild. Att vi använder kortsiktiga sätt att säkra att vi har tillräckliga resurser gör inte saken bättre, för vem känner inte igen sig i den här beskrivningen?
Inom IT-säkerhet har vi nått vägs ände. Vi har väldigt namnkunniga och stora kunder som har försökt att skapa heltäckande lösningar för att säkra sina system, men när lösningarna verkligen blivit granskade har man konstaterat att de antingen inte räcker till, att man inte orkar göra klart, eller att uppgiften helt enkelt är för komplex. Då har man gett upp och vänt sig till Basalt i stället – men det är en helt annan story.
Precis som de som vill åt vår information specialiserar sig och hjälper varandra med att komma åt våra system, menar jag att vi behöver samma grad av specialisering. Intern-IT behöver ha tiden att vara specialister på de egna affärsbehoven, medan saker som säkerhet, där behoven är någorlunda fördefinerade, bör hanteras av specialister.
Tänk utanför boxen
Basalt har byggt en färdigpaketerad och förvaltad driftsmiljö med de viktigaste komponenterna för affärsapplikationer att köra i. Script, automatiserade tester och automatiserad dokumentation gör att vi alltid kan ha en 100% uppdaterad, dokumenterad och ”tilltäppt” miljö rullande. Det blir ungefär som att köra en molnlösning, alltså alltid uppdaterad där någon annan – alltså Basalt i det här fallet – ser till att allt står rätt till, men på ditt eget nätverk, och utan att någon utländsk ”säkerhetsmyndighet” har rätt att läsa i den.
Min egen ”box” då?
För mig var det patos som finns på Basalt en starkt bidragande orsak till att jag tackade ja till mitt nya jobb. Viljan att gå till botten med problemet och att verkligen ge något tillbaka till samhället är en del av företagskulturen. Att göra ”rätt saker” har alltid varit viktigt för mig.
Det är inte utan en viss stolthet jag nu axlar rollen att driva Basalts produktstrategi, vidareutveckla produkten och paketera vår kunskap. Vi vill göra varje företag till superproffs på säkra IT-miljöer. Självklart innebär ”köp färdigt” vissa begränsningar.
De komponenter som finns i lådan är de komponenter som finns – inga andra. Men ur ett användarperspektiv spelar det ingen roll. Det är Basalts låda och Basalt håller den i prima skick. Du behöver – precis som när du köper en molntjänst – inte ansvara för att hålla egen kompetens kring innehållet eller att förvalta driftsmiljön.