En del av problemet är att vi har att göra med aggressiva aktörer vars agerande har bidragit till vår situation. Statschefer som Vladimir Putin, Xi Jinping och Ali Khamenei har agendor som gör att den världsordning som vi eftersträvar utmanas och ställer krav på våra motåtgärder. Ledare för terroristorganisationer är per definition ett hot mot oss då deras modus operandi är att bringa död, förstörelse och skräck till vår del av världen. Aktörer inom den internationella och nationella organiserade brottsligheten har som målsättning att skapa ekonomisk vinst för sig själva. Den målsättningen kolliderar med vår rättsordning och vårt samhälle. Alla dessa aggressiva aktörer behöver vi i samverkan med övriga delar av det internationella samfundet motverka och bekämpa.
Utöver detta menar jag att det finns faktorer inom oss – som individer och kollektiv – som i hög grad har bidragit till att vi befinner oss där vi är. Om vi inte beaktar och rättar till vårt sätt att agera kommer vi inte att kunna ta oss ur det besvärliga nuläget. Vi kommer inte heller att kunna undvika att hamna i motsvarande eller ännu värre situationer i framtiden.
Jag listar här sex företeelser som var och en kan lägga krokben för oss:
1) Planera för vad som kan hända
Den första företeelsen jag tänker på är att vi alltför ofta planerar för vad vi hoppas ska hända i stället för vad som kan hända. Det nationella försvaret, från kalla krigets slut 1990 fram till 24 februari 2022, är ett tydligt exempel på vad jag menar. De ryska stridskrafterna fanns hela tiden där! Den ryska retoriken om nationens långsiktiga målsättningar uttrycktes tydligt i tal och text. Ändå valde Sveriges Försvarsmakts dåvarande ledning och den tidigare politiska ledningen att bortse från detta och i stället planera för vad de hoppades skulle hända, att Ryssland inte skulle använda sina stridskrafter. Länge fördes tesen fram att ”Det är låg sannolikhet för militärt angrepp mot Sverige”. Enligt vilka beräkningar var sannolikheten låg?
Som generalstabsofficer har jag fått lång och gedigen utbildning såväl i hur militära operationer ska genomföras som hur militär förmåga kan utvecklas för att infria olika målsättningar. Aldrig någonsin har jag eller någon jag känner bibringats formeln för att kunna räkna ut sannolikheten för militära angrepp. Det jag och mina kamrater i stället fick lära oss var det som fortfarande bär mot målet: hot utgår från olika aktörers förmåga och intention. Intentioner kan ändras över en natt och kan därför inte läggas till grund för långsiktig planering av det nationella försvaret. Förmågor däremot tar många år att bygga upp.
Därför är slutsatsen att vårt nationella försvar ska byggas upp utifrån andra länders förmåga att angripa oss. Inte baserat på det vi hoppas ska hända, utan på det som kan hända. Nu valde Putin att inte angripa Sverige utan Ukraina. Sådana utvecklingar kan vi inte ta för givna i framtiden. Aldrig mer får vi sätta vårt lands säkerhet och självständighet på spel genom att bygga det nationella försvaret på vad vi hoppas ska hända.
2) Lyssna på experterna
Ett annat område där vi har rustat oss för det som vi hoppas ska hända i stället för vad som faktiskt kan hända, är beredskapen att hantera pandemier. Vi vet alla att pandemier är ett av gisslen som mänskligheten har dragits med sedan urminnes tider. Med ojämna mellanrum drabbas vi av pandemier, senast Covid 19. Under åren 2012–2013 deltog jag som Försvarsmaktens expert i den statliga utredningen ”Åtgärder vid allvarliga krissituationer” (S 2011:14). Uppdraget var att se över försörjningen av läkemedel och sjukvårdsmateriel för att kunna hantera allvarliga krissituationer. Utredaren var Eva Andersson med bakgrund i läkemedelsbranschen. Hon ledde med fast hand ett idogt arbete med många experter och representanter ur det offentliga och privata Sverige. Rapporten innehöll ett antal konkreta förslag. Mig veterligen antogs inget av förslagen utan rapporten förpassades till arkiven. Om åtgärderna som föreslogs hade vidtagits är jag övertygad om att vi hade kunnat hantera situationen bättre. Ingen har väl glömt hur fullständigt utblottade vi var i början av pandemin? I stället för att bygga verksamheten på vad som kunde hända valde den dåvarande politiska ledningen att fortsatt planera för det som de hoppades skulle hända.
3) Undvik vanans makt
Gradvis tillvänjning är en tredje företeelse som är problematisk för oss. Den första gången som något nytt dramatiskt inträffar och rubbar tillvaron är reaktionerna omfattande och kraftfulla. Massmedia rapporterar, experter uttalar sig, allmänheten förfäras och politiker som vill framstå som kraftfulla använder den utnötta frasen ”det här är oacceptabelt”. Efter hand som företeelsen fortsätter klingar intresset och intensiteten i fördömandena av. Verkligheten kommer i kapp och andra företeelser tar över massmedias, allmänhetens och politikernas intresse. Ett tydligt exempel är skottlossningar och bombattentat som en del av den organiserade brottligheten. Det som var nyheter och alla var överens om kraftfullt skulle bekämpas, är nu en del i den nya normalbilden. Kraften att påverka situationen behöver aktivt underhållas av oss alla för att vi inte ska acceptera att det i Sverige permanent blir som det dessvärre är i många andra delar av världen.
4) Reagera och agera
En fjärde företeelse har att göra med en teori som den amerikanskare generalen Douglas MacArthur satte ord till. Han menade att historien om misslyckanden i krig kan sammanfattas i två ord: för sent – too late. För sen uppfattning av ett hot, för sena beslut om att bygga förmåga för att möta hotet, för sena insatser för att skapa allianser med vänligt sinnade aktörer, för sena beslut om mobilisering av de egna resurserna och så vidare. Min teori är att det general MacArthur menade om krig i någon mån också kan gälla samhällsutveckling i övrigt, även hos oss i Sverige. Jag menar att allt beslutsunderlag för att stärka såväl krisberedskap som totalförsvar redan finns. Vi behöver inte uppfinna några nya maskiner eller vänta på några underverk. Vi behöver bara ”sätta igång” som statsrådet Carl-Oskar Bohlin uttryckte sig under Sälenkonferensen 2024. Låt oss tillsammans verka för att vi inte ska hamna i en händelseutveckling där svenska medborgare dör, stora ekonomiska värden går förlorade och vi misslyckas att försvara vårt land från olika former av angrepp, för att vi agerade ”för sent”.
5) Se upp med spegeltänkande
En femte sak som jag tänker på har att göra med begreppet mirror imaging, etnocentrism eller spegeltänkande. Det handlar om att leva i föreställningen att hela världen betraktar tillvaron som genom våra egna ögon. Uttalat innebär spegeltänkande att Vladimir Putin, Xi Jinping och andra aktörer skulle tänka ungefär som vi, med vår logik och vårt svenska sätt att se på tillvaron, ibland uttryckt med orden ”In Sweden we have a system …”. Det är ett livsfarligt sätt att hantera samtiden på. Det kommer att lura oss att dra fel slutsatser om framtida handelsutvecklingar och få oss att fatta felaktiga beslut. Journalisten Mikael Holmström skrev i DN 15 juni 2022 att den dåvarande ledningen för Försvarsmakten totalt missbedömde Rysslands hot mot Ukraina. Den stora invasionen som inleddes 24 februari 2022 var osannolik, enligt rapporter till regeringen. Det tog sig enligt Holmström till och med sådana uttryck att Sveriges dåvarande utrikesminister Ann Linde gick i polemik med USA:s utrikesminister Antony Blinken och ifrågasatte USA:s varningar. En del av felbedömningen är jag övertygad om har att göra med spegeltänkande. Ingen svensk tjänsteperson eller politiker skulle i sin vildaste fantasi kunna tänka sig att bryta mot folkrätten och militärt angripa ett grannland – men Vladimir Putin gjorde det, just för att han är Vladimir Putin och inte Ann Linde! Vi behöver se upp med spegeltänkande. Vi har alla inneboende i oss krafter som vill bringa ordning i våra sinnesintryck och komma till logiska lösningar. Det är en styrka när det gäller att fatta rätt beslut och långsiktigt överleva som människor och mänsklighet. Men det är livsfarligt om vi felaktigt tror att potentiella angripare tänker och agerar som vi gör.
6) Skapa struktur för oliktänkande
Den sjätte och sista företeelsen som jag vill framföra är grupptänkande och tystnadskultur. Jag tycker också att Sverige är världens bästa land, men inte så mycket att jag tror att vi är befriade från negativa företeelser som grupptänkande och tystnadskultur. Mina egna erfarenheter från mina sista år inom Försvarsmakten 2015–2018 visade att många goda idéer och förslag som hade kunnat försätta oss i ett betydligt bättre läge än det vi nu befinner oss i, aldrig togs upp av de dåvarande beslutfattarna. Sanningen är alltid sanningen hur man än väljer att linda in det. Israel införde efter misslyckanden i inledningen av Yom Kippurkriget 1973 något som de kallade ”the tenth man rule”. Systemet innebar att i en grupp med tio medlemmar med uppgiften att ta fram lösningar på komplexa problem, skulle en medlem ha uppgiften att säga emot och hitta avvikande meningar. Syftet var att motverka grupptänkande och inte missa uppenbara faror eller möjligheter, som Israel hade gjort när angreppet kom 6 oktober 1973. Metoden hade uppenbarligen fallit i glömska inför angreppet 7 oktober 2023. Jag är övertygad om att någon form av ”tenth man rule” kommer att dammas av och fortsatt tillämpas i Israel i framtiden.
Förklaringarna till hur vi har kommit till den situation vi nu befinner oss i kan säkert ses från fler synvinklar och uttryckas på andra sätt. Jag är övertygad om att en del av problemet är att vi människor är konstruerade som vi är. Om vi inte ser upp kommer det bli svårt att förbättra nuvarande situation. Vi kommer dessutom i framtiden att fortsatt hamna i situationer som vi inte vill hamna i.
Nästa artikel i serien om säkerhetsskulden planeras att publiceras 14 november, en vecka efter USAs presidentval. Den artikeln ska försöka bedöma hur framtiden kommer att se ut i några för oss viktiga avseenden.
