De fyra första artiklarna kring säkerhetsskulden har med olika fokus beskrivit det läge som vi befinner oss i. De två avslutande artiklarna kommer att beskriva framtida utveckling. Jag börjar med Sverige och det internationella samfundet i den här artikeln och avslutar sedan med vad aktörer i Sverige behöver göra.
Övergripande gäller det att kunna hålla minst två tankar i huvudet samtidigt. Den ena är att långsiktigt sträva efter en positiv och fredlig utveckling i världen, den andra att vi kortsiktigt behöver vidta konkreta åtgärder för att skydda vårt land, vårt politiska system och våra medborgare. Båda behöver hanteras samtidigt och balansen mellan dem är fundamental. Situationen skulle kunna jämföras med arbetet i utanförskapsområdena i Sveriges städer. Det gäller att samtidigt långsiktigt verka för integration, bättre skolor, sociala åtgärder med mera och kortsiktigt hindra brott och lagföra brottslingar. För ansvarstagande politiker gäller inte antingen eller utan både och, såväl inom säkerhets- som inrikespolitik.
Internationellt sett lever vi i en känslig och farlig tid. 2024 kan jämföras med 1914 och 1939. Då ledde utvecklingen till världskrig. För att undvika ett sådant händelseförlopp är det utomordentligt viktigt att upprätthålla internationella kontakter och diplomati. Arbetet i FN är fundamentalt, trots organisationens ineffektivitet. Om nationer och stora organisationer upphör att kommunicera med varandra är vi illa ute.
För Sveriges del vill jag börja med att nämna något annat än konkreta säkerhetsfrågor. Det gäller att se till att Sverige har en fortsatt tillväxt, såväl ekonomiskt som i andra avseenden. Det är det grundläggande bidraget till en positiv framtid. Om vi misslyckas eller felaktigt inbillar oss att tillväxt är av ondo kommer vi att marginaliseras, nationen utarmas och våra möjligheter till påverkan att minska.
Våga se hoten
Den risktagning som vi utsätter oss för är alltför stor. Därför måste vi amortera på säkerhetsskulden. Det gäller främst det som har med det nationella försvaret att göra. Integrationen i Nato behöver fullföljas med full kraft. Uppbyggandet av totalförsvaret är fundamentalt för att målsättningen skall kunna uppnås, att försvaret i första hand ska vara krigsavhållande. Det ska få Ryssland att tveka och att slutligen välja att inte angripa Sverige, genom att planerarna och makthavarna kommer fram till att kostnaderna för ett ryskt angrepp mot Sverige skulle överstiga vinsterna. Tidigare svenska militära och politiska beslutfattares oförmåga att i tid inse hoten, gör att vi har förlorat många års värdefull förberedelsetid.
Vi är en del av ett politiskt, kulturellt, militärt och ekonomiskt system i vår del av världen, som är under angrepp. Vi har valt sida och är inte längre objektiva och alliansfria syftande till neutralitet. Därför behöver också vi i Sverige göra allt vi kan för att i samverkan med våra allierade skydda våra länder, våra system och våra medborgare mot Ryssland och alla andra potentiella angripare.
Stå inte och titta på
Det gäller att se till att Ryssland inte vinner i Ukraina. Jag kan se tydliga och obehagliga paralleller med Tysklands agerande under 1930-talet. Omvärlden kunde ha ingripit redan när Tyskland gick in i Rhenlandet 1936. I stället valde man att vänta. 1945, nio år senare, var det över. Priset blev 50 miljoner människoliv, mänskligt lidande och omfattande förstörelse av materiella och kulturella värden. Vi behöver lära oss av tidigare misstag och hindra att en motsvarande utveckling i Europa inträffar en gång till.
Europas länder har att hantera ett USA som lägger mindre fokus på försvaret av Europa. Det har blivit extra tydligt med Donald Trump som blivande president men har hela tiden funnits med i resonemanget. Kina och Stilla havet uppfattas av många beslutsfattare i USA som strategiskt viktigare än Europa. Resultatet för oss i Sverige och övriga europeiska länder är att vi behöver lägga ytterligare kraft på att bygga upp vårt gemensamma försvar. Långsiktigt ska vi försöka hitta vägar till försoning och avspänning. Dessvärre kommer tiden där de möjligheterna finns att låta vänta på sig, särskilt gentemot Ryssland. Hotet från Kina är dessutom omfattande och långsiktigt mycket allvarligt. Det har avhandlats i en tidigare artikel.
Sverige måste vid sidan om hotet från Ryssland och Kina också hantera terrorism och organiserad brottslighet. Om terrorister uppfattar att vi har svagare säkerhetskapacitet än andra nationer, blir vi ett alltför lätt byte. Slutsatsen är att vi måste kraftfullt anpassa lagstiftning, tekniska metoder, polisiära resurser med mera. Vi behöver också hantera den falang av svenskar som föga insiktsfullt hävdar att den personliga integriteten gör att vi inte ska vidta nödvändiga åtgärder för att skydda oss mot terrorism. Vi får inte låta deras bristande kunskap och analysförmåga sätta oss och våra familjer i dödsfara. Hoten är på allvar och motåtgärderna måste anpassas därefter. Den organiserade brottsligheten behöver bekämpas med kraft. Detta inte bara genom ytterligare resurser på rättsområdet, utan också åtgärder för att undanröja grogrunden för unga människor att välja att bli kriminella i stället för ansvarstagande medborgare.
Hantera allting samtidigt
Utöver dessa åtgärder riktade mot antagonistiska hot, behöver vi också arbeta med frågor som rör klimat, ekonomi, råvaror, energi och mycket annat. Som vi har konstaterat tidigare behöver vi dessutom alltid hantera allting samtidigt.
Sammanfattningsvis måste vi kraftfullt amortera på säkerhetsskulden. Det gäller att inte bara leverera ord, bilder och utredningar utan också handling och konkreta åtgärder. Hoten är på riktigt. Då behöver också våra motåtgärder vara på riktigt. Kraven på politiken är utomordentligt höga. Det gäller att se till att vi i grunden har en stark tillväxt, som gör att vi har råd att ta oss i rätt riktning och att vidta nödvändiga åtgärder, bland annat inom säkerhetsområdet.
Statens beslut och den förda internationella politiken är alltså utomordentligt viktiga. För att vi ska lyckas är det nödvändigt att alla olika aktörer i Sverige, offentliga och privata, arbetar mot samma mål. De åtgärderna kommer att beskrivas i den avslutande artikeln om säkerhetsskulden.
