Ukraina har fått oväntat besked – landets BNP växte 4,8 % under 2023, vilket var första gången sedan Rysslands invasion den 24 februari 20221. Sedan invasionen har Ukraina inte bara behövt försvara sig mot de ryska styrkorna, de har även fått uppleva stora negativa påfrestningar på landets turism, industri och export. Den ukrainska ekonomin störtdök efter invasionen, men uppvisade redan under det andra kvartalet 2023 en ökning i BNP på 19,5 % jämfört med samma kvartal 20222. Därtill visar prognoser på en tillväxt på 5 % för 20243. För att jämföra så minskade Sveriges BNP med 0,1 % under 2023 och prognosen visar på en svag tillväxt på 0,2 % för 2024, enligt den Europeiska kommissionen4.
Ekonomisk utveckling under krig
Ofta uppvisar ett land sällan positiva ekonomiska effekter under en pågående invasion. Länder som utsätts för en invasion på eget territorium får ofta negativa effekter på BNP medan länder som deltar i krig utanför eget territorium brukar erhålla mer positiva effekter. Dessa positiva effekter på BNP beror på faktorer som ökade militära utgifter och en högre andel i arbete per capita när landets behov av att försörja sin militär med personal ökar. Oavsett om kriget hålls inom eller utom det egna territoriet syns dock inga positiva effekter på landets ekonomiska tillväxt5.
Motståndskraft och försvarsvilja
Motståndskraft är förmågan att stå emot påfrestningar medan försvarsvilja handlar om viljan att ställa upp för sitt lands försvar. För att upprätthålla en stark motståndskraft och försvarsvilja är det därför nödvändigt att invånarna känner att deras land och dess värderingar förtjänar att försvaras.
När Ryssland initierade sitt fullskaliga anfall var det få som trodde att Ukraina hade en chans mot en av världens största krigsmakter. Idag, närmare 2 år senare, är det tydligt att motståndskraften och försvarsviljan i den ukrainska befolkningen är långt utöver det omvärlden och Putin förväntade sig. En väsentlig insikt är vikten av att samhället bibehållit sin normala funktionalitet, både i stort och smått, för att stärka befolkningen. Trots att kriget fortskrider fortsätter den ukrainska befolkningen att fira nyår och gå i skolan samtidigt som de reparerar skadade byggnader och sönderbombade järnvägar – och det i sådan hastighet att tågen fortfarande har en punktlighet på 85 %. Kamyshin, VD för det statsägda Ukrainian Railways, kommenterade de goda resultaten för järnvägen med ”War is not an excuse”6. Mottot är till synes anammat av befolkningen i stort som under 2023 fortsätter starta privata företag och antalet entreprenörer är idag högre än innan kriget7.
I medborgarnas och statens agerande syns en stark framtidstro. För att den ska bibehållas krävs ett förtroende till såväl statens möjligheter att fullfölja sitt ansvar som en tilltro till möjligheten att bygga en framtid för människor och familjer. Det är även en stor del av Ukraina som inte lever i en aktiv stridszon och här är det kritiskt att människor kan fortsätta arbeta, leva sina liv och bidra till den ekonomiska tillväxten. Inte minst för att Ukrainas framgångar i den militära motoffensiven förutsätter att de har de ekonomiska förutsättningarna som krävs för uthållighet över tid, ett behov som även skapar ett beroende av stöd från andra länder.
Förberedelser som tar ekonomi, motståndskraft och försvarsvilja i beaktande
Förberedelser inför höjd beredskap och krig inkluderar sällan diskussioner om upprätthållandet av en god ekonomi för att öka Sveriges motståndskraft och försvarsvilja. Inte sällan leder tankarna snabbt in på att ett anfall på svenskt territorium direkt resulterar i att hela den vardagliga verksamheten i landet upphör och att all verksamhet är militär verksamhet. Självklart behöver prioriteringar kontinuerligt genomföras för att i första hand hantera hotet, men i detta får vi inte glömma bort värdet av en god ekonomi för framgång över tid.
”Nedprioriteringar av verksamheten är steg två,
inte steg ett.”
Med detta följer vikten av att hålla anställda i arbete, se till att löner fortsatt betalas ut, att privata företag kan fortsätta sin verksamhet och att samhällets tjänster i stort fortsätter i vanlig ordning. Planering inför höjd beredskap behöver därmed inkludera hur den vardagliga verksamheten kan fortsätta så långt det är möjligt, där nedprioriteringar av verksamhet är steg två och inte steg ett.
