Risker, möjligheter och tröskeleffekt

Vi befinner oss i början av återuppbyggnaden av det svenska civila försvaret och här är bland annat livsmedelsförsörjning ett prioriterat område. Vad kommer att krävas för att vi ska få mat på bordet även om det värsta händer? Kan försvarsmakten laga egen mat och kommer staden försörja alla? Kommer el, kommunikation, it-system, dricksvatten och transport behövas när mat ska produceras och levereras i ett gråzonsläge? Kommer vi kunna använda våra betalkort, hur ser försörjningskedjan ut och vilka beroenden finns?

Dessa frågor och mycket mer fick Basalts konsult inom systematiskt säkerhetsarbete Katarina Kjellman och övriga deltagare ta del av när Livsmedelsverket för andra året i rad anordnade Mötesplats livsmedelsförsörjning. Livsmedelsverket har uppdraget att samordna svensk livsmedelsförsörjning även i kris och krig. En mycket intressant konferens, mat berör alla! Några godbitar från konferensen följer här!

Jan Hyllander från Regeringskansliets försvarsdepartement inledde programmet med att prata varför vi nu i Sverige pratar om totalförsvarsplanering och livsmedelsförsörjning. 2015 fick vi ett nytt försvarsbeslut och där riksdagen i bred politisk enighet beslutade om en ny inriktning. Regeringskansliets budskap var tydligt! Vi ska planera utifrån att samhällets funktionalitet är begränsat under minst tre månader och att det under den här tiden är stora störningar i försörjningslinjen till och från Sverige. Jan påpekade att försvarsberedningens förslag inte är formellt beslutat men räkna med detta och ytterligare planeringsförutsättningar kommer att komma. Och det är viktigt att till dess att nya förutsättningar presenteras är det inte läge att luta sig tillbaka. Samhällets alla aktörer måste planera för att upprätthålla en rimlig förmåga att hantera det värsta. Vi måste göra det vi kan nu!

Mats Klintäng från Försvarsmaktens Högkvarter, Nisse Nilsson från FMV och Gun Kristensen från Militärregion mitt talade tydligt om Försvarsmaktens behov av livsmedel och logistik. De konstaterade att beroendet av samhällets stöd och leverans är stort för vi har inte idag någon krigsproduktion eller lagerhållning. Behovet är livsmedel till 55 000 män och kvinnor/dygn i 90 dagar. Behovet av dricksvatten är 20 l/dygn och person. Målet är ett lagat mål per dag och dom var noga med att betona att det även finns ett indirekt behov av sjukvård, transport, verkstäder, mat till familjer, materiel och reparation. Och det är samma resurser som samhället kommer att behöva. Vi kommer att behöva ett mycket bra ledningsstöd och samma lägesuppfattning för att kunna göra rätt avvägningar!

Näringslivets roll och ansvar vid stora samhällsstörningar avhandlades i en paneldiskussion med representanter från LRF, Livsmedelsföretagen och Lantmännen. Det är tydligt att man inom det privata och där resurserna finns har ett annat fokus än centrala myndigheter. Det handlar självklart om lönsamhet och avkastning. Och idag är det mer internationaliserat än tidigare. Svenska myndigheter måste förstå producenter och leverantörers verklighet, vardag och behov. Och det privata måste få bjudas in att delta i samverkan i större grad än idag!

Helena Nordlund från Södertälje stad berättade om kommunens livsmedelsförsörjningsstrategi som sedan 2001 har varit ett viktigt instrument för att använda matinköpet som ett verktyg i miljöarbetet. Det arbetet har idag resulterat i en mer robust livsmedelsförsörjning. Johan Ahlström från Västerås stad fortsatte det lokala perspektivet genom att berätta hur Västerås stad arbetar med att stärka tillgången på livsmedel i kris. Där arbetar man utifrån att staden under 7 dagar ska klara av att livsmedelsförsörja äldre, skolor och sårbara grupper vilket innebär ca 40 000 portioner per dag.

Maria Persson från Ljusdals kommun höll i ett mycket intressant pass där hon presenterade kommunens lärdomar från skogsbranden 2018.  När det var som mest intensivt lagade dom frukost, lunch och middag under flera veckors tid och till all de som deltog i räddningsinsatsen. Att krisen krävde mat till många var inte självklart i den inledande fasen. Men stödet från andra kommuner och näringsidkare var enormt. Maria tog upp flera exempel på stöd (både materiel och mat) till kommunen. Ulrika Dahlin från ICA Sverige fortsatte med att berätta om dagligvaruhandelns erfarenheter från skogsbränderna. Och hur man inom ICA prioriterat och stöttat fyra län med både mat och kolonialvaror. Ulrika efterlyste en neutral kraft som i framtiden kan koordinera livsmedelsleverantörer och som kan göra behovsbedömning.

Som sista punkt avhandlades betalningssystemet och det gav en mycket intressant inblick i styrkor och svagheter med det nästintill kontantfria svenska samhället. Visste ni att alla bankomater har samma IT-leverantör och vet ni vilket stöd ditt betalkort har i en offline situation? Mer intressant finns på https://ombetalsystemetkraschar.wordpress.com/

En av många slutsatser är att det är i vardagen det börjar. Samhällets aktörer måste identifiera sina viktigaste leveranser och vad som behövs för att kunna leverera (t ex kompetens, verktyg, fastigheter, avtal, behörigheter, information, it-system). Sedan vilken skyddsnivå behöver verksamheten och dess mest kritiska leveranser och resurser? Det är en integrerad risk- och kontinuitetshantering som är samhällets tröskel och det bästa stöd vår Försvarsmakt kan få.

Konferensen filmades och ska finnas på www.livsmedelsverket.se

Katarina är seniorkonsult inom risk- kris – och kontinuitetshantering. Katarina har en lång erfarenhet av arbete med att stärka och utveckla flera av samhällets viktigaste verksamheter; dricksvattenförsörjning, elförsörjning och central statsförvaltning.