Den 1 juli genomfördes ändringar säkerhetsskyddslagen (2018:585) från två perspektiv. Det första perspektivet rör överlåtelse av fast egendom där sådan överlåtelse sedan den 1 juli omfattas av säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse. Det andra perspektivet innebär att tillsynsmyndigheterna får bredare möjligheter att ingripa mot olämpliga avtal och andra förfaranden som innebär risker för Sveriges säkerhet. Yvette Glantz, jurist och senior konsult inom säkerhetsskydd på Basalt ger här en sammanfattning av ändringarna i säkerhetsskyddslagen.
Överlåtelse av fast egendom omfattas av säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse
Att överlåtelser av fast egendom omfattas av säkerhetsskyddslagens regler om överlåtelse, innebär att den som bedriver säkerhetskänslig verksamhet och som vill överlåta fast egendom av betydelse för Sveriges säkerhet måste göra en särskild säkerhetsskyddsbedömning och lämplighetsprövning samt samråda med tillsynsmyndigheten innan överlåtelsen. Det innebär också att tillsynsmyndigheten kan förbjuda olämpliga överlåtelser. Även överföring av äganderätt till fast egendom som sker genom fastighetsbildning omfattas av reglerna. Syftet med lagändringen är att minska risken för att fast egendom förvärvas med avsikt att skada Sveriges säkerhet. Ändringar görs i den nuvarande 4 kap. 13 § säkerhetsskyddslagen och en ny bestämmelse, 18 a §, införs i 4 kap. En ny bestämmelse, 6 a § införs också i 6 kap. säkerhetsskyddsförordningen (2021:955).
Läs mer i prop. 2025/26:105
Tillsynsmyndigheterna får bredare möjligheter att ingripa mot olämpliga avtal m.m.
Från och med den 1 juli får tillsynsmyndigheterna möjlighet att ingripa mot fler avtal och andra förfaranden, dvs. inte bara sådana som omfattas av skyldighet att ingå säkerhetsskyddsavtal enligt 4 kap. 1 § säkerhetsskyddslagen. Förfaranden kan t.ex. avse upphandlingar, avtal, samverkan och samarbeten som en verksamhetsutövare har med en annan aktör.
De situationer som träffas av lagändringarna är t.ex. förfaranden som inletts före december 2021 – då regleringen med krav på säkerhetsskyddsavtal infördes. Ett annat exempel är förfaranden som i och för sig har inletts därefter, men innan verksamheten blivit säkerhetskänslig. En konsekvens av att kravet på säkerhetsskyddsavtal inte gällt i förhållande till sådana förfaranden är dels att det funnits en risk för att verksamhetsutövare inte i tillräcklig utsträckning analyserar riskerna med och prövar lämpligheten av sådana förfaranden, dels har tillsynsmyndigheterna inte haft möjlighet att ingripa och besluta om de föreläggande som bedömts nödvändiga med hänsyn till Sveriges säkerhet.
Ändringarna i säkerhetsskyddslagen innebär också att verksamhetsutövare som genom ett pågående avtal eller annat förfarande exponerar säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller säkerhetskänslig verksamhet för en motpart, i vissa fall ska anmäla förfarandet till tillsynsmyndigheten. Den som inte uppfyller anmälningsplikten kan åläggas en sanktionsavgift. Den nya anmälningsplikten börja dock gälla först den 1 januari 2027.
Tillsynsmyndigheternas verktygslåda utökas genom att de bl.a. får möjlighet att besluta om förelägganden om att genomföra en särskild säkerhetsskyddsbedömning och lämplighetsprövning, fatta tillfälliga beslut (interimistiska beslut) för att snabbt kunna ingripa mot riskfyllda avtal och andra förfaranden samt utökade möjligheter att bedriva tillsyn även hos andra aktörer än verksamhetsutövaren.
Bakgrunden till lagändringarna är det försämrade säkerhetspolitiska läget och det ökade behov av kontroll av säkerhetskänslig verksamhet som det medför.
Ändringar görs i de nuvarande 4 kap., 6 kap. och 7 kap. säkerhetsskyddslagen. En ny bestämmelse införs i 4 kap., 1 a § (anmälningsplikten). Kompletterande författningsändringar görs även i 6 kap. säkerhetsskyddsförordningen och i Säkerhetspolisens föreskrifter om säkerhetsskydd (PMFS 2022:1).
Läs mer i prop. 2025/26:182.
